Bloggpost

Mera bloggpost på kyrkpressen.fi/blogg/jazzpreacher

(27.5.2009) EU-valet och Ansvarsveckan

Vad har årets Ansvarsvecka med EU-valet att göra? En hel del faktiskt.  Ansvarsveckan lyfter i år upp ett av de teman som finns på EU:s åtgärdslista, nämligen människohandeln.

EU har enhälligt förbjudit människohandel i unionens grundfördrag och kommissionen förbereder som bäst en ny lagstiftning. Hittills har bara ett av EU:s medlemsländer, Sverige (Norge är inte EU:land), infört förbud mot sexköp i kampen mot människohandel och prostitution. Genom lagen har människohandeln till Sverige minskat, angående prostitutionen är meningarna något delade.

Ansvarsveckan ger sitt stöd till alla de politiker som lobbar och jobbar för att sexköp ska kriminaliseras inom EU.

(21.4.2009) Krossa myten om den lyckliga horan! 

I ett debattinlägg i HBL (19.4) presenterar migrations- och europaminister Astrid Thors och Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot och utrikestalesperson i Sverige, åtgärder mot den ökande människohandeln i Europa.

- Det är dags att avromantisera legal prostitution och sexköp, fokusera på efterfrågan och ta ett gemensamt internationellt ansvars. Det här är en fråga både för EU och de enskilda länderna, särskilt länder som Danmark, Tyskland, Nederländerna och Österrike som legaliserat prostitution.

- Legalisering av prostitution skapar efterfrågan och tvingar fram ett utbud. Efterfrågan skapar och upprätthåller marknaden och europeiska män bidrar till att sexhandeln med kvinnor och barn fortgår, skriver Thors och Ohlsson.

Till grund för arbetet mot människohandeln ligger förebyggande åtgärder, skydda och stöda offer och åtal av människohandlare. EU kan inte motarbeta människohandelnom inte de enskilda länderna deltar i arbetet. Ett effektivt sätt är att kriminalisera sexköp som i Sverige och Norge. I Finland är sexköp olagligt om det gäller människohandelsoffer eller koppleri.

I Storbritannien har inrikesministern föreslagit att sexköp av människohandelsoffer eller person som kontrolleras av hallick ska tolkas som våldtäkt.

Frågan kommer att aktualiseras under Sveriges EU-ordförandeskap under hösten. Till dess kommer förhoppningsvis de första resultaten av en utvärdering av den svenska sexköpslagen att finnas till hands. 

EU:s trovärdighet skulle må bra av ett klart ställningstagande mot sexslaveriet, en kriminalisering av sexköp i alla EU-länder. 

*****

(31.3.2009) Eftersom det är rätt tunnsått med ställningstaganden mot sexköp (rätta mig gärna med exempel om jag har fel) vill jag gärna citera slutet av Borgåbladets ledare Sluta köpa sex, sluta förslava – nu (27.3.2009) skriven av Stefan Holmström.

I trafficking-frågan öppnades mångas ögon 2003, då USA pekade ut Finland som ett människohandelstorg. Lite år senare tog inrikesminister Kari Rajamäki det fula ordet i sin mun och medgav att människohandel förekommer och så fixade ministeriet en egen handlingsplan.

Sedan dess har inte mycket hänt. Vi har visserligen fått en sexköpslag, men den är tyvärr en så vag att få kommer att dömas ens i vidriga fall. Det skulle också vara intressant att veta hur många poliser som synar människohandel ”ute på fältet” – eller sitter alla dylika på centralkriminalpolisen och vänder papper?

 Men är inte då våra influgna ”glädjeflickor” (fy fan, vilket ord!) frivilliga entreprenörer? Nej. Den äckelromantiska föreställningen borde definitivt skrotas – en gång för alla. I slutändan är den som köper sex i Finland inte ett dyft bättre än en hallick som på någon mörk gränd sätter en kula i skallen på en flicka som tjänat färdigt eller vägrar sälja sig.

I slutändan är det knappast ens relevant om kvinnan är ett offer för människohandel eller inte. Det är inte ett dyft mer ”rätt” att klämma in sig i en kvinna som med ett ansträngt leende försöker leva upp till rollen som den mytiska glada horan.

Det finns förstås en urenkel lösning. Det är bara att säga nej. Utan efterfrågan, inget sexslaveri. Är det så svårt?

En av kyrkans (=alla kyrkors) stora utmaningar är  att arbeta för befrielse på olika plan. En hel del görs för att ta hand om och hjälpa de prostituerade. Finns det någon orsak till att kyrkan ligger lågt i det politiska engagemanget mot sexköp? 

*****

(18.03.2009) I vårt land är det lagligt att köpa sex. Det är alltså lagligt att våldta utan att bruka våld, så länge man(nen) betalar för sig. Det finns två undantag. Om mannen, kunden inte i misstag råkar hamna hos en flicka som jobbar för en hallick (koppleri) eller om flickan är offer för människohandel. Då blir det böter, 20 dagsböter om våldtäkten fullbordats. Så har tingsrätten i Helsingfors beslutat enligt dagens Hbl. Hallickarna i detta fall var ursprungligen åtalade för människohandel, men dömdes som i några tidigare fall endast  för koppleri.Det är svårt att bevisa människohandel. Därför återstår endast ett alternativ, att förbjuda sexköp, den legaliserade våldtäkten. 

Erfarenheterna från Sverige visar att endast genom att kriminalisera sexköp kan man komma åt den kriminalitet som ligger bakom. Kan man följa pengarna kan man också följa människohandeln, en kedja som börjar med rekryteringen (genom falska uppgifter eller tvång) av unga kvinnor i länder med stora sociala problem  till sexmarknaden i bl.a Europa. Mellanhänderna är många och alla ska sin del. 

Kriminaliseringen av sexköp skulle ge signaler både till kvinnor och män, flickor och pojkar. 

Ett. Det är varken manligt eller coolt att köpa sex (varför skulle endel av sexköparna i det aktuella fallet annars ha erkänt skuld för att slippa publicitet).  

Två. Människovärdet. Människans kropp och sexualitet är inte till salu. Piste.

*****

(2.03.2009) Många stater är beroende av utländsk  arbetskraft. Många arbetare är dokumentlösa, har inte uppehållstillstånd, inte tillgång till sjukvård, hälsovård, rösträtt eller utbildning. Men de jobbar. Hårt. Skickar pengar till släkt och vänner hemma. Gästarbetarnas  'privata bistånd' överstiger hela den globala biståndsbudgeten.  Nu slår den ekonomiska krisen hårt också mot gästarbetare och deras familjer. Men få stater vill kännas vid dem. 

I Zürich, Schweitz, har 150 dokumentlösa arbetare invaderat två kyrkor sedan mitten av december. I kanton bor och arbetar 90.000 invandrare utan status; en grupp som de lokala myndigheterna vägrar erkänna. Den schweiziska ekonomin är ytterst beroende av denna arbetskraft.

Dags att erkänna fakta kanske? 

*****

(26.02.2009) För att få stanna i Finland måste en invandrare som kommit till Finland för att jobba tjäna minst 1000 per månad. Många arbetskraftsinvandrare riskerar arbetslöshet under den ekonomiska nedgången. Utan inkomst inget förnyat uppehållstillstånd.

Budskapet är alltså: - Tack för att ni kom, ni arbetade, gjorde livet rikare för oss finländare, ni bidrog till vår gemensamma välfärd. Men nu är ni losers och vi behöver inte er längre, åk hem!

Den naturliga reaktionen: - Vad då hem? Vi bor och arbetar (eller är arbetssökande) här i likhet med er andra. Vi har rotat oss, kan språket, våra barn är födda här. Vi försörjer anhöriga i landet vi är födda.

Ett par frågor: Hur många av oss kan garantera 1000 euro på kontot nästa månad? Är nästa steg att slänga ut arbetslösa med finländskt medborgarskap?

När ska Finland inse att det är en del av resten av världen. Att under lågkonjunkturen stöda arbetslösa invandrare (som inget hellre vill än jobba, det var ju därför de kom hit) skulle vara ett sätt att bidra till minskad fattigdom i världen. Ett av millenniemålen som Finland understöder.

*****