En dag för freden

Det var president Obamas Nobeltal i fjol (2009) som gjorde att jag började fundera på några ord av Jesus från Nasaret: - Älska era fiender. På frukten känner ni trädet. Ingen kan skörda det han inte har sått.

Obamas nobeltal var ett briljant tal på många sätt. Men det var också ett tal som legitimerade våldet som metod för att skapa fred.

Obama citerade som sig bör en annan nobelpristagare före honom, baptistpastorn Martin Luther King, men skillnaden mellan de båda afroamerikanska nobelpristagarnas tal är slående.

I sitt eget nobeltal år 1964 konstaterade Dr King: - Våld kommer aldrig att skapa en bestående fred. Våldet löser inga sociala problem. Det skapar endast nya och mera komplicerade problem.

Obama nämnde visserligen både Dr King och Mahatma Gandhi som exempel på människor som lyft fram icke-våldet både som filosofi och som framgångsrik konfliktlösningsmodell.

Men sedan sa Obama:

- Jag ser på världen som den är, och jag kan inte stå passiv när det amerikanska folket hotas. Gör inte misstaget att tro att det onda inte existerar i världen, det gör det. En icke-våldsrörelse skulle inte ha stoppat Hitlers armé. Förhandlingar kan inte övertyga Al-Qaidas ledare att lägga ner sina vapen.

Jovisst. Vi ska se på världen som den är, vi ska inte stå passiva inför hot. Vi måste inse att det onda finns.

Men allt det här gjorde minsann både Gandhi och King. Och anledningen till att vi minns just dem är att deras icke-våldsrörelser var framgångsrika. Både Gandhi och King visste vad priset för icke-våld var och de var båda realistiska i sin syn på det onda.

Och här nånstans tappar Obamas nobeltal sin trovärdighet. För ingen, inte ens en nobelpristagare, kan veta hur det skulle ha sett ut om en aktiv icke-våldsrörelse i Tyskland och Europa skulle ha gått emot Hitlers armé eller ännu tidigare och säkert mera effektivt, om en sådan rörelse hade motarbetat Hitlers militarism redan från början. Kanske hade många fått sätta livet till, men miljontals människor dog också i kriget som följde.

Ingen kan heller veta om Al-Qaida vill lägga ner sin vapen innan man förhandlat med dem. Vi kan inte uppnå en bestående fred med våldet som medel. Men många ser inget alternativ till våldet. Och ändå har alternativet funnits där hela tiden.

Jesus från Nasaret talade om relationen mellan trädet och frukten och mellan fröet och skörden (Mt 7:16-18). Vi kan inte förvänta oss god frukt från dåliga träd eller att skörda där vi aldrig har sått. Om vi vill ha kärlek, fred och glädje måste vi så kärlek, fred och glädje. Att följa Jesus betyder att handla enligt Guds vilja, inte att avge den korrekta verbala bekännelsen (Mt 7:21). Det betyder att vi älskar våra fiender och vänder andra kinden till när någon slår oss i ansiktet (Mt 5:39-45). Det innebär att vi tar vårt kors på och lämnar bort vår själviskhet (Mk 8:34), inte att vi blir korsfarare som ska besegra Guds eller kyrkans fiender i Guds namn. ”Saliga är de som stiftar fred” (Mt 5:9) men hur stiftar vi fred? Som korsbärare eller som korsfarare?

Låt oss vika den här dagen för freden i alla dess former. För freden är ingen självklarhet. Vi måste lägga grunden för den varje dag. I vår tanke, i våra handlingar, bland våra vänner, inför våra fiender. Med Guds hjälp.

Jan Edström