Om fred och försoning - berättelser från Burundi

- Kyrkan måste hålla sig neutral och stanna borta från politiken. Religion får inte användas för politiska syften. Kyrkoledarnas främsta uppgift är att förena folket. Det kan de också göra, eftersom de levde och bodde med vanliga människor under kriget och de svåra åren.

– Charles Karenzo, Burundi

I sökandet efter berättelser om fred och försoning träffar jag tre allvarliga män från Burundi. De är på besök hos Pingstmissionen och berättar om arbetet de är involverade i.

Männen är Charles Karenzo, Bujumbura, Jonas Niyungeko, Nyanza Lak, och Elazar Vyimana, Kirundu.

Alla tre är ledande pastorer i pingstkyrkan i Burundi, ett land som liksom grannlandet Rwanda, länge plågats av det politiskt motiverade etniska våldet. Deras kyrka har 800 000 medlemmar fördelade på 15 så kallade moderkyrkor, eller ”stift" som folkkyrkliga nordbor skulle uttrycka det.

Pingstkyrkan i Burundi har samarbetat med pingstvänner i Norden sedan 1930-talet då ett samarbete inleddes med Sverige. Den dagliga verksamheten finansieras genom kollekter, medan kyrkan får stöd från utländska kyrkor och samarbetsparter för olika utvecklingsprojekt.

I samtalet ber jag pastorerna kommentera Ekumeniska ansvarsveckans tema, Bygg fred - sök försoning, från sin egen synvinkel. Texten nedan är en sammanfattning av vårt samtal som hölls den 8 september i Filadelfiakyrkan i Helsingfors i samband med Frikyrkliga samarbetsorganets möte.

Vad är nyckeln till byggandet av fred och försoning?

- Att vara mitt i ett utdraget inbördeskrig är en fruktansvärd upplevelse. Det värsta kyrkan kan göra i en sådan situatíon är att ställa sig på någon av de stridande parternas sida. Tyvärr hände detta också till en del i vårt land. Vår kyrka, pingstkyrkan, är så pass ung att den inte har långa historiska band med statsmakten, vilket gjorde oss till en neutral part i konflikten. Dessutom är våra ledare en del av folket och har hela tiden levt sida vid sida med församlingsmedlemmar och andra bybor. Det religiösa ledarskapet är en viktig faktor i byggandet av fred och försoning. I vår kultur är ledarna speciellt viktiga när det gäller att bygga förtroende. Om ledarskapet har folkets förtroende finns stora möjligheter att skapa fred och samförstånd.

Vad är kyrkans förhållande till politiken?

- Kyrkan ska vara neutral i politiska frågor. I våra församlingar tillåter vi ingen politisk påverkan. Gudstjänsten är till för människor som tillsammans vill samlas inför Guds ansikte för att be och lovsjunga. Däremot kan våra församlingsmedlemmar fritt engagera sig i politisk verksamhet utanför kyrkan, vilket många också gör.

Vad kan kyrkan göra konkret för att bygga fred?

- Vi måste arbeta på långsikt. Vi kan erbjuda enskilda människor moraliskt stöd och materiell hjälp. Vi undervisar vårt folk om ånger och försoning och hur det är möjligt att leva tillsammans med andra trots tidigare konflikter och motsättningar. Vi tar emot människorna i våra församlingar, lyssnar på deras berättelser, delar våra egna erfarenheter. Vi försöker också hjälpa praktiskt där det är möjlight. Och så ber vi tillsammans. Precis som Jesus gjorde.

Till våra uppgifter hör också det själavårdande arbetet i armén. Vi har också vissa möjligheter att ordna kristen verksamhet bland soldaterna.

Hur kan människor som varit fiender börja leva tillsammans i vardagen?

- Det är en lång process och med Guds hjälp, hårt arbete och tålamod tror vi det är möjligt. Ett konkret exempel är ett av våra projekt för internflyktingar som vill flytta till en by för olika etniska grupper. Först intervjuar vi dem och försäkrar oss om att de är medvetna om villkoren, att de sannolikt kommer att få som grannar familjer från en annan etnisk grupp. Sedan får varje familj välja ett nummer som berättar var man ska bo. Ingen väljer alltså sina närmaste grannar.

Vår president har initierat ett freds- och försoningsprojekt, som vi hoppas komma igång snart. Kyrkorna är beredda att delta i det om och när vi får en förfrågan. Vi skulle säkert ha en del att bidra med.

Vilka är de största behoven i Burundi idag?

Att utrota den utbredda analfabetismen så att människor kan skaffa sig utbildning. När människor inte kan läsa och skriva är de lätta att manipulera. Vi vill att alla ska få en chans att bilda sig en egen uppfattning om hur saker och ting förhåller sig. När människor lär sig mera om världen märker de också att etniska konflikter egentligen är politiskt motiverade och handlar om makt, inte om att människor i grunden skulle hata varandra.

Hiv och aids är också utbredda problem som vi försöker åtgärda med bland annat biståndspengar.

Vi är tacksamma för allt stöd vi fått från våra samarbetsparter i Norden, utan det skulle vi ha haft det mycket svårt. Men vi, liksom övriga länder i Afrika, behöver också rättvisare strukturer i fråga om ekonomi och handel.

Hur är samarbetet mellan kyrkor och religioner hos er?

- Det är inte så organiserat som hos er, men visst har vi kontakter också till andra kyrkor och trossamfund på det lokala planet.

Vad hoppas ni på om tio år för ert land?

- Om tio år hoppas vi att fredsprocessen burit frukt, att infrastrukturen fungerar, att alla unga ska ha en chans att lära sig läsa och skriva. Och att vi ska vara ett försonat folk.

Jan Edström