Roselines berättelse från Liberia

Roseline valde förlåtelsen i det krigsdrabbade Liberia

Roseline K. Toweh från Liberia är en av Ekumeniska ansvarsveckans gäster denna höst. Roseline har under två veckors tid medverkat i gudstjänster och samlingar i olika delar av vårt land, gett intervjuer och bekantat sig med Finlands historia och kultur. Med tanke på Ansvarsveckans tema Bygg fred – sök försoning är det svårt att tänka sig någon mer lämplig gäst än Roseline. Hon och hennes familj var själva offer för våld och övergrepp under de 14 år som inbördeskriget i Liberia varade. Ställd inför valet mellan bitterhet och förlåtelse valde Roseline det senare. Det har hon inte ångrat.

- Många tror att det är lätt att förlåta, säger Roselin K. Toweh från Liberia. Det är det inte.

Roseline vet vad hon talar om. Under inbördeskriget i Liberia dödades hennes man och hennes föräldrar. Själv överlevde hon tillsammans med barnen, en pojke och en flicka. Från att överleva är vägen emellertid lång till att bygga upp sitt liv på nytt. Roseline har kunnat göra det med Guds hjälp och trogna vänners omsorg.

- När jag stod ensam med mina barn drogs jag in i bitterhet och apati. Jag kände att mitt liv var slut, berättar Roseline. En dag fick jag besök av min pastor från baptistförsamlingen jag tillhör. Han påminde mig om vad Bibeln säger om att förlåta. Så uppmanade han mig att välja förlåtelsens väg och att inte låta bitterheten få grepp över mig. Det samtalet blev startpunkten för min långa väg mot försoning, konstaterar Roseline.

Innan hon kom till Finland läste Roseline in sig på vårt lands historia. Under sitt besök har hon kunnat konstaterat att spåren efter inbördeskriget 1918 fortfarande finns kvar hos människor i Finland. Men så har finländarna inte heller bearbetat traumat från inbördeskriget genom sannings- och försoningskommissioner som i Liberia eller Sydafrika.

- En kväll här i Finland, efter att jag berättat om min väg till försoning, kom en kvinna fram till mig, berättar Roseline. Kvinnan var djupt rörd när hon berättade om sin familjs upplevelser under inbördeskriget och hur hat och bitterhet fått ta över hennes liv. Nu ville hon ta första steget mot försoning och kontakta dem hon tidigare inte kunnat förlåta. Då kunde jag bara tacka Gud för att han låtit mig vara en kanal för sin förlåtelse till en syster i Finland, säger Roseline.

Roselines berättelse är intimt förknippat med fredsprocessen i Liberia. Trötta på krigets vanvett började hon och många andra kvinnor engagerade sig för en bestående fred. År 2003 åkte hon tillsammans med en stor grupp kvinnor till fredssamtalen i Ghanas huvudstad Accra.

- Vi ville genom vår närvaro uppmuntra och utöva påtryckningar på de stridande parterna att enas om ett fredsavtal, berättar Roseline. Vi var urtrötta på kriget och frustrerade över de ledande männens oförmåga att nå samförstånd. En del av oss fick sitta vid förhandlingsbordet medan restan av gruppen satt utanför möteslokalen. Förhandlingarna drog ut på tiden och efter tre månader hade inget fredsavtal ännu kommit till stånd. När parterna fortfarande grälade om vilka platser de skulle ha i den kommande regeringen enades kvinnorna om att ta saken i egna händer. Den 7 juli 2003 beslöt de att försnabba processen genom att koppla bort luftkonditioneringen och låsa dörrarna till förhandlingsutrymmena. Det dröjde inte mer än några timmar innan de svettiga och törstiga fredsförhandlarna kom ut med det undertecknade fredsavtalet, berättar en småleende Roseline.

Idag jobbar Roseline som generalsekreterare för KFUK i Liberia. Hon vill uppmuntra alla kvinnor, som i likhet med henne själv drabbats hårt av kriget.

- Jag vill att vi kvinnor ska kunna använda vår ilska och frustration på ett kreativt sätt. Det är viktigt att hoppas på en bättre framtid, men det är vi själva som med Guds hjälp ska vara med och skapa den.

Det är två kvinnor som fått betyda mycket för Roseline. Den ena är Libererias president Ellen Johnson-Sirleaf, som Liberias kvinnor röstade till posten 2005. Den andra kvinnan är hennes 19-åriga dotter som har valt att studera juridik med inrikting på mänskliga rättigheter, ett resultat av att hennes far mördades utan rättegång.

- Det ser jag som ett uttryck för hur Gud kan skapa något gott ur det onda som drabbar oss, avslutar Roseline.

Jan Edström

Faktaruta:

1989 inleddes ett inbördeskrig när gerillagruppen Liberias nationella patriotiska front (NPFL) gick över gränsen från Elfenbenskusten. NPFL leddes av Charles Taylor, en före detta hög statstjänsteman som gått i landsflykt anklagad för förskingring. Fram till 2003 härjades landet av inbördeskrig och statskupper. Efter medlingsinsatser och internationella påtryckningar slöts i augusti 2003 ett fredsavtal mellan Liberias regering, och olika rebellrörelser och politiska partier. Dåvarande presidenten, den förre rebelledaren Charles Taylor, vars regim gjort sig skyldig till otaliga brott mot de mänskliga rättigheterna, lämnade Liberia som en del av fredsuppgörelsen. En milstolpe i fredsprocessen passerades under hösten 2005 när framgångsrika presidentval genomfördes. Ellen Johnson-Sirleaf vann valet och blev därmed Afrikas första demokratiskt valda kvinnliga president. (Källa: Svenska utrikesdepartementet)