på svenskasuomeksi

Tankar kring andra böndagens texter

Bibeltexter för andra böndagen 

Böndag för fred, mänskliga rättigheter och internationellt ansvar (Andra böndagen) 24.10.2010

Jes 25:6-10

Herren Sebaot skall på detta berg hålla gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter och starkt vin, med feta, mustiga rätter och starkt, klarat vin. På detta berg skall han utplåna den slöja som höljer alla folk, det dok som skyler alla folkslag. Han skall utplåna döden för alltid. Herren Gud skall torka tårarna från alla kinder och göra slut på sitt folks förnedring överallt på jorden. Herren har talat. Den dagen skall man säga: Se, detta är vår Gud, den räddare vi hoppades på. Detta är Herren som vi hoppades på, låt oss jubla av glädje, han kom till vår räddning. Herren håller sin hand över detta berg. Moab skall trampas ner som halm i en dyngpöl.

1 Joh 2:7-11

Mina kära, vad jag skriver här är inget nytt bud utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet som ni har fått höra. Ändå är det jag skriver ett nytt bud - det visar både hans och ert liv. Ty mörkret viker och det sanna ljuset lyser redan. Den som säger sig vara i ljuset men hatar sin broder är ännu kvar i mörkret. Den som älskar sin broder förblir i ljuset och har ingenting inom sig som leder till fall. Men den som hatar sin broder är i mörkret; han vandrar i mörkret och vet inte vart han går, ty mörkret har gjort hans ögon blinda.

Joh 21:4-12

När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: "Mina barn, har ni ingen fisk?" De svarade nej, och han sade: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni." De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: "Det är Herren!" När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: "Hämta några av fiskarna som ni just fick." Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder. Jesus sade till lärjungarna: "Kom och ät." Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren.

Här följer några tankar kring andra böndagens bibeltexter som kanske kan inspirera till att fundera vidare på texterna med tanke på predikan eller andakt.

Enligt en gammal kristen tolkningstradition låter vi den andra böndagens bibeltexter inleda ett samtal med varandra och belysa varandra.

Guds rike är en fest

Måltiden förekommer både i texterna hos Jesaja och hos Johannes. Vi tror ofta att vi behöver endast mat och dryck för att det ska bli en måltid. Den bibliska måltiden innehåller emellertid en ingrediens man inte kan köpa i butiken eller läsa i recept, nämligen gemenskap. Utan gemenskap är måltiden inte fullständig. Hur många festmåltider har inte blivit på hälft just för att gemenskapen saknats. Att bjuda hem någon på mat betyder att man accepterar den man inbjuder och att den som accepterar inbjudan godkänner värden.

Guds rike manifesteras hos Jesaja av måltidsfesten. Det är en fest för alla folk, en försoningsfest. En fest som bekräftar att Herren Gud är kung över alla folk. En glädjefest där besvikelser och oförrätter rinner bort med glädjetårarna över att Befriaren är här. Tankarna går till festmåltiden för den förlorade och återfunna sonen i Lukas 15 och till den himmelska festen som beskrivs i Uppenbarelseboken.

Måltiden hos Johannes är annorlunda.  Johannes beskriver en enkel måltid som tillretts av den uppståndne Jesus i väntan på att lärjungarna ska återvända från sitt fiskafänge, hungriga och trötta. Här är det inte fråga om en storslagen fest med ”med feta rätter och starkt vin”. Här finner vi en glödhög, fisk och bröd. Och en inbjudan: Kom och ät. Associationer finns till Psaltaren 23 ”du bereder för mig ett bord” och till nattvardens inbjudan till förlåtelse och försoning. Hos Johannes ligger tyngdpunkten på den enkla måltiden som en möjlighet till återupprättelse och nyfunnen gemenskap med Jesus Kristus. Varje gång vi äter tillsammans är det en påminnelse om vad måltiden kan få bli när Jesus är närvarande.

Kärleken hjälper oss att se klart

I Första Johannesbrevet får det nya gamla budet om kärleken mottagarna av brevet att se klart. När kärleken bryter in viker hatet bort. Jesu liv visar att det är möjligt att vända hatet i kärlek, att övervinna det onda med det goda, att låta kärleken bli vår nya livshållning. Hatet fjättrar oss vid mörkret och mörkret gör att vi går vilse, men med kärleken kan vi se igen. Vi kan se den vi tidigare hatat och vi kan se vägen framför oss på ett nytt sätt.

Kärlek är inget flum. Det visar oss Jesus. När han förbereder måltiden för lärjungarna är det en praktisk kärlekshandling. Lärjungarna förstår nu att det är Jesus. De behöver inte längre fråga det självklara.  Liksom gryningsljuset över sjön gör att de ser att kasta ut nätet från båten kastar den praktiska kärleken nytt ljus över lärjungarnas liv. De är hemma igen, i gemenskapen med sin mästare och vän.

Mot denna bakgrund kanske vi ska förstå Jesajas ord om Gud som ska ”utplåna den slöja som höljer alla folk, det dok som skyler alla folkslag”. Vad är slöjan som höljer folken och doket som skyler folkslagen? Kanske är det hat, misstänksamhet, fördomar eller rädsla för främlingar som förmörkar vårt sinne och gör att vi inte kan leva försonade med varandra. Kanske är det missmod och besvikelser som hindrar oss att finna hoppet i vårt liv. Kanske är fasthållandet vid att allting kretsar kring oss, som gör att vi inte vill eller vågar acceptera Herren Jesus som herre i vårt liv.

I mötet med den uppståndne Jesus från Nasaret kan hatets förmörkande slöja och hopplöshetens dok tas bort.  Vi kan med glädje överlämna vårt liv till kärlekens herre. Nu vi kan se varandra igen som försonade människor, ett folk som bygger vårt liv på Guds förlåtelse. Ett folk som bygger fred och söker försoning och låter oss vägledas av mästaren som förser oss med det vi behöver för varje dag.

Jan Edström