30 år av fostran till internationalism

Ulf Särs

Ansvarsveckan 1978-2007

Inom kyrkornas missionsarbete har man länge bedrivit också utvecklingssamarbete i form av bl.a. hälsovård och utbildning. Efter andra världskriget började kyrkorna också ge mellankyrklig hjälp, katastrofhjälp och utvecklingshjälp.

På 1960-talet vaknade man inom kyrkorna till insikt om att de kristnas ansvar för u-länderna gick ut på mer än nödhjälp. I hemlandet hade samhällsarbetet aktualiserats vid sidan av den traditionella diakonin. På internationell nivå ansågs kyrkorna också ha ett ansvar beträffande orsakerna till fattigdomen i u-länderna. Denna tanke slog igenom vid Kyrkornas världsråds generalförsamling i Uppsala 1968.

FN hade utsett 1960-talet till utvecklingens årtionde. Under det andra utvecklingsårtiondet, 1970-talet, märkte man emellertid att även om u-ländernas bruttonationalprodukt hade vuxit, hade mycket litet av tillväxten "droppat ner" till de fattigaste. Klyftan mellan de rika och de fattiga hade bara vuxit.

Man kom till uppfattningen att "underutvecklingen" var förorsakad av de beroendeframkallande strukturerna i världsekonomin. I andra ändan av dessa strukturer finns vårt sätt att leva. Man såg det som kyrkornas sak att också påverka medborgarnas inställning, vårt lands utvecklingspolitik och de internationella ekonomiska strukturerna.

Kyrkornas internationella ansvarsvecka startades år 1978 för att främja dessa mål. Man fastslog som veckans syfte att söka en livsstil där Gud och medmänniskan står i centrum. Grunden för veckan är den kärlek och rättvisa som har uppenbarats i Kristus. Detta gäller naturligtvis för såväl individen som församlingen under hela året, men temaveckan är en särskild påminnelse om saken.

I Svenskfinland arrangerades Ansvarsveckan från början av Stiftsrådet i Borgå stift (SR). SR tillsatte en samarbetsgrupp med företrädare för organisationer i stiftet och övriga kyrkor och samfund. Numera ordnas veckan av Kyrkans Central för det svenska arbetet (KCSA) i samarbete med Kyrkans Utlandshjälp (KUH) och sektion för finlandssvensk ekumenik inom Ekumeniska rådet i Finland (ERF). Samarbetsgruppen har ersatts av ett arbetsutskott med företrädare för KCSA, KUH, ERF, organisationer i Borgå stift och Frikyrklig samverkan.

Ansvarsveckan genomfördes först på vårvintern i anslutning till insamlingen Gemensamt Ansvar.  Därför stod det finska församlingsförbundet SKSK i början som arrangör på finskt håll. År 1980 överfördes ansvaret till Kyrkans Utlandshjälp (KUH). Samtidigt började Ansvarsveckan också på den finska sidan genomföras som en ekumenisk vecka för fostran till internationalism och samhällspåverkan.

År 1990 flyttades Ansvarsveckan till oktober veckan kring FN-dagen 24.10. År 1998 ändrades veckans namn till Kyrkornas internationella ansvarsvecka. År 2006 överfördes huvudansvaret för Ansvarsveckan till SEN, dock fortfarande i samarbete med KUH. Samtidigt fick veckan sitt nuvarande namn Kyrkornas ekumeniska ansvarsvecka.

Allmänna målsättningar

År 1982 formulerades de allmänna målsättningarna för Ansvarsveckan på följande sätt:

Ansvarsveckan vill bidra till att...
enskilda människor

• inser att det kristna budskapet berör alla livsområden och hela världen
• är redo att ändra sin egen livsstil och bära ansvar för samhället och världen
• lär känna förhållandena i u-länderna och olika orsaker till deras fattigdom
• vet hur en livsstil inriktad på konsumtion, konkurrens och tillväxt påverkar vårt samliv och den internationella ekonomin
• finner och använder sina möjligheter att påverka händelserna i vårt samhälle och vår värld

församlingarna

• i sin  diakoni, sin ekonomi och sin egen församlingsgemenskap ansvarigt beaktar också det världsvida perspektivet
• i sin förkunnelse och undervisning fäster uppmärksamhet vid det internationella ansvaret och situationen i u-länderna

beslutsfattarna i samhället

• ökar utvecklingssamarbetet och övervakar dess kvalitet
• stöder medborgarorganisationernas utvecklingssamarbete och deras information i dessa frågor
• aktivt bedriver en politik som i enlighet med den Nya Ekonomiska Världsordningen (NEVO)  strävar till att förbättra u-ländernas ställning

Även om NEVO numera har begravts står dessa målsättningar fortfarande i huvudsak fast.

Fakta och konkret samhällspåverkan

Innehållet i Ansvarsveckan framgår bäst av dess tvååriga teman och kampanjer. Kring alla teman har man gjort affischer och idéböcker med mycket faktamaterial. Böckerna har gett församlingarna verksamhetsidéer för utställningar, information, skolor, olika åldersgrupper, smågrupper, gudstjänster och övriga verksamhetsformer.  Ända från början har man försökt erbjuda församlingsborna konkreta påverkningsmöjligheter och bedriva samarbete med medborgarorganisationer som ägnar sig åt det aktuella temat.

Utöver idéböckerna, som närmast varit avsedda för dem som arrangerat Ansvarsveckan i församlingarna, har man gjort material för större spridning, såsom tidningar, broschyrer, sånghäften, postkort och annat kampanjmaterial. I Svenskfinland har ofta använts tidningar och annat färdigt material från Ekumeniska u-veckan i Sverige, eftersom man också har haft många gemensamma teman. Många år har material för Ansvarsveckan ingått som en bilaga i Kyrkpressen. Materialet har i regel utarbetats i materialgrupper.

För Ansvarsveckan arrangerades länge årliga rådplägningsdagar i början av hösten. De var tidvis mycket populära. Då intresset för rådplägningsdagarna på 1990-talet minskade har man i stället tagit upp Ansvarsveckans teman på olika medarbetargruppers rådplägningsdagar, prosteriernas terminssamlingar, kyrkodagar, diakonidagar o.dyl.

I de ekumeniska u-veckornas internationella nätverk ARENA betonades från början att dessa veckor inte skulle innefatta penninginsamlingar, eftersom den fostran till internationalism som gavs under veckan uttryckligen skulle syfta till att finna andra påverkningsmöjligheter. I Finland bröt man till en början mot denna princip, eftersom veckan ordnades i anslutning till insamlingen Gemensamt Ansvar, men principen var ett av motiven till att man 1990 flyttade veckan till hösten.

I Svenskfinland gav man från början vid sidan av Gemensamt Ansvar också information om andra kyrkors och samfunds insamlingar. Också efter 1990 har det under Ansvarsveckan informerats om olika insamlingar. De samfund som är med i biståndsorganisationen Frikyrkan hjälper har turvis samlat in medel till något av sina projekt, ofta i anknytning till Ansvarsveckans aktuella tema.

Tvååriga teman

Under de 30 åren av sin finländska existens har Ansvarsveckans teman har varit följande:

En enda värld	1978-79
En utjämning skall ske...	1980-81
Världens bröd	1982-83
Liv och fred	1984-85
Se människan	1986-87
Härlig är jorden	1988-89
Förlåt oss våra skulder	1990-91
Mer än bröd	1992-93
Främling i landet	1994-95
Se barnet	1996-97
Livet på köpet	1998-99
Konsumera vettigt	2000-01
Vems bröd äter vi?	2002-03
Ei kaupan/Inte till salu	2004-05
Fred och rättvisa	2006-07

En enda värld
Det första temat var En enda värld. Utöver idéhäftet gjorde man det andra året en affischutställning med tolv affischer. Den sista affischen i serien ställde frågan: Var kan vi börja? Bl.a. följande förslag gavs till svar: Återuppliva talko-andan också i städerna. Kom överens om gemensam användning av tvättmaskin, dammsugare, frys etc. Granska familjens ekonomi: Vad skulle ni kunna avstå ifrån? Grunda en studiecirkel i församlingen. Försök verka via partier, fackföreningar o.dyl. för fred och ekonomisk rättvisa.

Mest diskussion väckte en affisch i serien där man jämförde Finlands bistånd med priset på ett jaktplan. Det fick huvudstaben att klaga hos ärkebiskop Martti Simojoki, som var Ansvarsveckans beskyddare.

En utjämning skall ske...
Åren 1980-81 betonades deklarationen om en ny ekonomisk världsordning (NEVO) som hade godkänts av FN år 1974. Detta aktionsprogram i syfte att rätta till orättvisorna inom världsekonomin presenterades i häftet Tro, hopp och en ny ekonomisk världsordning, utgivet av kyrkans central för samhällsfrågor.

I Ansvarsveckans bilaga i Kyrkpressen publicerades en deklaration vid de ekumeniska kyrkodagarna i Åbo, där församlingarna uppmanades att årligen reservera minst två procent av sin budget för mission och internationell diakoni. Man vädjade till regeringen och riksdagen, vilka uppmanades att höja anslagen för utvecklingssamarbete till de 0,7  procent av bruttonationalprodukten som FN rekommenderat. församlingsmedlemmarna uppmanades att ansluta sig till procentrörelsen.

Världens bröd
Temat för åren 1982-83 var redan betydligt mer preciserat och behandlade livsmedelssituationen i världen. Fördelningen av livsmedlen i världen illustrerades med måltider där en liten del av deltagarna fick övernog med mat medan de flesta fick nöja sig med vatten och knäckebröd. Man gav också ut häften matrecept från olika delar av världen och sånger med anknytning till mat. Ansvarsveckan distribuerade också en broschyr Fred ? Utveckling ? Mänskliga rättigheter, som innehöll det lutherska biskopsmötets riktlinjer för kyrkans internationella ansvar.

Församlingarna och församlingsmedlemmarna uppmanades att ansluta sig till en bojkott av multinationella bolags produkter. Speciellt bojkotten av Nestlé på grund av marknadsföringen med modersmjölksersättning fick publicitet och ledde till ett löfte från företaget om att följa Världshälsoorganisationen WHO:s regelverk. Samtal fördes också med Coca Cola och McDonalds. Församlingarna erbjöds Africafé som ett alternativ för kyrkkaffet.

Liv och fred
Åren 1984-85 samarbetade man nära med fredsrörelser och anknöt mer än tidigare till FN:s nedrustningsvecka i Finland. Man underströk att freden är en förutsättning för rättvisa. Kriget dödar även i fredstid, eftersom rustningsindustrin slukar mängder av världens resurser.

I samband med detta tema tog man speciellt upp situationen i Sydafrika och Namibia. Man anslöt sig också till kampanjen Isolera Sydafrika. Församlingarna uppmanades att bojkotta sydafrikanska produkter. Med postkort vädjade man till den sydafrikanska regeringen och uppmuntrade kyrkorna i södra Afrika. Man gav ut ett häfte med sånger om frihet och rättvisa. Svenskfinland distribuerade Ansvarsveckan ett litet Solidaritetslexikon utarbetat av Förbundet Kristen Skolungdom.

Se människan
De mänskliga rättigheterna var temat för Ansvarsveckan 1986-87. I en serie på fyra affischer talade om rätten till liv, rätten till ett hemland, rätten att inte bli kränkt och rätten till delaktighet. Man anslöt sig man sig till den pågående kampanjen Flykting -86 som genomfördes i samarbete med Finlands Flyktinghjälp. I Svenskfinland gjordes en egen ungdomstidning för Ansvarsveckan.

Samarbetsgruppen för Ansvarsveckan krävde att Finlands årliga flyktingkvot skulle höjas till 500, vilket snart även skedde. Församlingarna försågs med postkor från Amnesty International till förmån för samvetsfångar. Då Ansvarsveckan internationellt pläderade för ursprungsfolken uppmärksammade man i Finland samernas situation och samarbetade med dem.

Härlig är jorden
Det största inflytandet i Finland har Ansvarsveckan troligen haft genom sitt miljötema åren 1988-89. Kring dessa frågor utgavs boken Miljöguide för vardagsbruk ? en av de första i sitt slag i vårt land. Många församlingar har påverkats av boken och utarbetat miljöplaner samt övergått till returpapper.

Under detta tema presenterades också Kyrkornas världsråds process Rättvisa, fred och skapelsens integritet. Temat ledde till ett samarbete med miljö- och djurskyddsorganisationer. Samtidigt intensifierades också samarbetet med u-landsbutiksrörelsen. I många församlingar grundade man en u-landsbutik. Församlingsmedlemmarna gavs möjlighet att underteckna en vädjan för bevarande av regnskogarna.

Förlåt oss våra skulder
U-ländernas skuldkris var Ansvarsveckans tema åren 1990-91. Räntorna, amorteringarna och utgifterna för skötseln av tredje världens lån översteg den utvecklingshjälp som dessa länder mottog. Världsbankens och Internationella valutafondens ekonomiska strukturanpassningsprogram tvingade i praktiken u-länderna att skära när sina anslag för hälsovård och utbildning.

Samarbetsgruppen för Ansvarsveckan anslöt sig till kyrkornas internationella upprop om efterskänkning av de fattigaste ländernas skulder. Församlingarna uppmanades att planera sina medel på ett ansvarsfullt sätt, t.ex. i Kyrkornas världsråds ekumeniska utvecklingsbank eller i den finländska Ekobanken. Världshandels- och skuldspelet var ett populärt inslag i församlingsverksamheten. Den brasilianske ekonomen Marcos Arruda besökte församlingar och deltog i olika slags evenemang runtom i landet.

Mer än bröd
Inom ramen för temat 1992-93 koncentrerade man sig på vår egen livsstil, ansvarets andliga dimension och utvecklingens kulturella dimensioner. Det framhölls att utvecklingsländerna kan ha något att ge oss materiellt sett rika i fråga om andlighet och kultur. Man presenterade former av enkel livsstil såsom Taizé-rörelsen. Ett idéhäfte som var avsett för skolor och ungdomsarbete berättade om barnens och de ungas liv i utvecklingsländerna.

Främling i landet
Det ökande antalet flyktingar i Finland och de hårdnande attityderna ledde till att man även i vårt eget land mötte människornas problem i tredje världen. Ansvarsveckan ville åren 1994-95 främja möten och ömsesidig förståelse mellan invandrare och finländare i församlingarna.

Temat anslöt på ett naturligt sätt till Europarådets ungdomskampanj mot rasismen. Samarbetet med Alliansen för ungdomsarbete och olika grupper av invandrare var intimt. I studiehäftet för det andra året av temat tillämpades den brasilianske pedagogen Paolo Freires befrielsepedagogik på olika verksamhetsformer i församlingen. Nestlé-bojkotten återupptogs 1995, sedan det visat sig att Nestlé trots givna löften fortsatte att bryta mot WHO:s regler för marknadsföring av modersmjölksersättning.

Se barnet
Åren 1996-97 utgick Ansvarsveckan från Konventionen om barnens rättigheter, som antogs av FN 1989. Ansvarsveckans bok Se barnet tog speciellt upp grova kränkningar av barnets rättigheter, såsom utnyttjande av barnsoldater och barnarbetskraft. Många medborgarorganisationer som arbetar för barnens rättigheter deltog i arbetet med boken.

Hösten 1996 försågs församlingarna bl.a. med flygblad om Nestlé-bojkotten, en broschyr mot barnsexturism som utarbetats av Mannerheims barnskyddsförbund, en vädjan om totalförbud mot personminor som anslöt sig till FN:s nedrustningsvecka samt Amnesty Internationals appell för barn som torterats på polisstationer i Turkiet. År 1997 gjordes skilda idéhäften för barn, ungdom och vuxna. Speciellt populär i församlingarna blev en fotoutställning i anslutning till temat och temasången Barn har rätt, som gavs ut på kassett.

Två seminarier Barn och krig 1996 och Finland och barnarbetskraften 1997 ordnades speciellt med inriktning på riksdagen.

Livet på köpet
Åren 1998-99 behandlade Ansvarsveckan orättvisorna inom världshandeln och världsekonomin. Som basmaterial gjordes ett Idéhäfte om världsekonomin, som bl.a. informerade om Världshandelsorganisationen WTO, etiska investeringar, smålån och alternativa valutor (LETS).

Ansvarsveckan anslöt sig till den internationella kampanjen Jubilee 2000, som i Finland koordinerades av Servicecentralen för biståndsarbete Kepa. Målet var att efterskänka de fattigaste u-ländernas skulder år 2000. I hela landet insamlades över 90.000 namn, till stor del från församlingarna. Globalt nåddes rekordresultatet 24 miljoner namn.

I samarbete med Föreningen för främjande av rättvis handel spreds information om märket Rejäl handel som hade lanserats i Finland 1997. I samarbete med Världsbutikernas förbund gjordes en ny upplaga av guiden Kuluta harkiten (Konsumera vettigt) och i samarbete med det finländska nätverket för Global March Against Child Labor boken Lapsen työllä (Med barnarbetskraft), tyvärr bara på finska.
 
År 1999 gjordes en serie på fyra affischer om rättvis handel, barnarbetskraft, skuldavskrivningen och kyrkornas jubelår. På hösten distribuerades tre postkort för att främja rättvis handel, motverka barnarbetskraft och främja avskrivning av u-ländernas skulder. För första gången lades materialet också ut på KUH:s webbplats.

Konsumera vettigt
Temat åren 2000-2001 var Konsumera vettigt. Man utmanade församlingarna och församlingsborna att använda rättvisemärkta produkter. I slutet av år 2001 hade 93 församlingar, av dem 23 i Borgå stift, lovat använda endast rättvisemärkt kaffe och te.  Man gjorde, också på svenska, en minneslista för den ansvarsfulla konsumenten i anslutning till guiden Kuluta harkiten. Av den köptes över 30 000 exemplar till församlingarna.

År 2001 gjordes en serietidning och ett idéhäfte i anslutning till den. På tröskeln till Ansvarsveckan ordnades i Helsingfors ett seminarium Kan man förbättra världen genom att konsumera? Ansvarsveckan fick år 2001 det första Rejäl elefant-priset, som utdelades av Föreningen för främjande av rättvis handel.

Vems bröd äter vi?
Åren 2002-2003 anslöt sig Ansvarsveckan nära till de finländska medborgarorganisationernas kampanj Matdags, vars material spreds i församlingarna. Mycket populärt bland ungdomarna blev det från Sverige importerade Spelet om maten, som också översattes till finska.

År 2003 gjordes ett Matköpskort och i anslutning till det En bok om matköp för den ansvarsfulla konsumenten. Man måste ta två tilläggsupplagor av matköpskortet, och det beställdes i sammanlagt 40.ooo exemplar. I en undersökning konstaterades att de som använde matköpskoret hade börjat använda mera lokalt producerade, ekologiskt odlade och rättvismärkta produkter. Till församlingarna sändes också Matdags-kampanjens tredelade postkort "Till dig som beslutar vad jag äter".

En ny verksamhetsform var en ungdomskampanj genomförd i samarbete med ungdomssektionen inom Ekumeniska rådet i Finland främst inom församlingar och kristliga organisationer i Helsingforsnejden. Internationellt knöts kontakter till den av brittiska Christian Aid koordinerade internationella rörelsen för rättvis handel (Trade Justice Movement, TJM).

Ei kaupan/Inte till salu
Det tvåspråkiga temat åren 2004-2005 ville betona att de mänskliga grundrättigheterna inte är till salu. Alla har rätt till vatten, hälsovård och grundutbildning. Temat presenterades i en broschyr som spreds i stor upplaga. I idéhäftet uppmanades församlingsborna att kontakta lokala beslutsfattare, riksdagsledamöter och europarlamentariker för att trygga den offentliga servicen. Två temasånger gavs ut på CD. År 2004 öppnades en egen webbplats för Ansvarsveckan www.ansvarsveckan.fi

År 2005 anslöt man sig undantagsvis också redan i april till TJM:s världsomfattande aktionsvecka för rättvis handel. KUH:s direktor och ERF:s generalsekreterare undertecknade ett internationellt ställningstagande i anslutning till veckan. Resultatet från en teckningstävling kring Ansvarsveckans för barn publicerades i Kyrkposten och i en utställning i Helsingfors i april.

Under temats andra år koncentrerade man sig på vatten, i nära anknytning till KUH:s vattenkampanj. Pastor Katia Cortez från Nicaragua var gäst under Ansvarsveckan i oktober. Till de svenska församlingarna distribuerades häftet Vatten i blickpunkten producerat av Natur och Miljö. Båda åren distribuerades för barn i Svenskfinland en av Luthershjälpen i Sverige utgiven serietidning med figuren Kuling.  I församlingarna insamlades nästan 20.000 namn, av dem 2100 i Svenskfinland, på en appell Vatten åt alla på rättvisa grunder, som överläts till utrikeshandels- och biståndsministern.

Fred och rättvisa
Åren 2006-2007 är Ansvarsveckan inriktad på resurskrig. Som konkret exempel används mineralet coltan, som används bl.a. i mobiltelefoner och som i Demokratiska republiken Kongo har lett till blodiga konflikter.  Temat behandlades 2006 i en tabloidtidning, som distribuerades bl.a. som bilaga till Kyrkpressen och på finska i tidningen Voima. Temat anslöt sig nära till KUH:s temakampanj Kvinnors rättigheter, där Kongo också stod i centrum. Under veckan ordnades i Helsingfors och Vasa seminarier med temat Kongo i går och Kongo i dag - kamp om resurser. Materialet för församlingar lades i huvudsak ut på nätet.

Internationellt samarbete

Impulsen till Ansvarsveckan kom i första hand från Ekumeniska u-veckan i Sverige. Samtidigt startade motsvarande veckor runtom i världen. Kyrkornas världsråd sammankallade i början av 1980-talet ett nätverk för dessa veckor, kallat ARENA (Australasia, Europe and North America Network), vilket som mest hade företrädare i mer än tio länder.

Mycket aktiv var också EDEN (European Development Education Network), den europeiska grenen av ARENA. Under senare hälften av 1990-talet upplöstes ARENA och EDEN dog sakta ut. Men åtminstone One World Week i Stor-Britannien är fortfarande aktiv.

Det nordiska samarbetet mellan motsvarande veckor fortsatte in på 2000-talet, men fostran till internationalism och samhällspåverkan i de övriga länderna sökte sig andra former upphörde också det nordiska samarbetet efter år 2002. De senaste åren har u-veckan i Sverige i alla fall återuppstått under namnet Kyrkornas globala vecka.

Finland har fått många impulser, teman och verksamhetsformer från det internationella samarbetet, i synnerhet från de nordiska. Viktigast har det internationella samarbetet varit i anslutning till kampanjer som Jubilee 2000 åren 1998-99 och Trade Justice Movement 2004-2005, koordinerade av brittiska Christian Aid och Ecumenical Advocacy Alliance (EAA), de kyrkliga biståndsorganisationernas nätverk för samhällspåverkan.

Genomförandet i församlingarna

Ansvarsveckan genomförs egentligen av församlingarna. De första åren undersöktes genomförandet i församlingarna årligen. Entusiasmen var stor i början. I en undersökning av specialdagar, -veckor och -teman i församlingarna år 1983 konstaterades, att Ansvarsveckan näst efter Gemensamt Ansvar var det evenemang som slagit igenom bäst. Den beaktades i 85 procent av församlingarna och i 45 procent av församlingarna ordnades speciella evenemang under veckan. Materialet användes mångsidigt i olika verksamhetsformer.

Efter att Ansvarsveckan skildes från Gemensamt Ansvar har intresset i församlingarna sjunkit. Ändå  beaktades Ansvarsveckan enligt en förfrågan år 2005 i 60 procent av församlingarna. Andra mått på aktiviteten är materialbeställningarna och deltagandet i olika slags kampanjer. Utöver en stor gratisdistribution till församlingarna beställdes Matköpskkortet år 2003 av 135 församlingar, av vilka 15 i Borgå stift.  På vattenappellen år 2005 samlade man in namn i 193 församlingar, av vilka 39 i Borgå stift.
 

Ekumenisk aktivitet

Ekumeniska rådet i Finland har strävat till att Ansvarsveckan i oktober skulle bli de kristnas gemensamma vecka för internationellt ansvar som en motsvarighet till böneveckan för kristen enhet i januari. Enligt alla förfrågningar har detta mål nåtts ganska dåligt. Närmast har det förekommit samarbete mellan lutherska och ortodoxa församlingar i städer i östra Finland och ibland mer omfattande ekumeniskt samarbete i huvudstadsregionen.

I Svenskfinland har Ansvarsveckan tidvis på vissa håll planerats och genomförts ekumeniskt i något större utsträckning. Ofta har frikyrkorna tillsammans planerat evenemang kring sin insamling, men ibland har också övriga samfund varit med i samarbetet.

Ulf Särs
Skribenten är informatör vid Kyrkans Utlandshjälp och har varit med i samarbetet kring Ansvarsveckan ända från början.