Människorättskämparnas arbete begränsas
Begränsningarna av människorättsförsvarares arbete är inget nytt fenomen, men på senare tid har deras situation blivit allt mera riskfylld.
Nyligen arresterade den turkiska regeringen två ledare från Amnestys avdelning i Turkiet, İdil Eserin och Taner Kılıçin, anklagade för terroristisk verksamhet. Efter ett misslyckat kuppförsök har den turkiska regeringen arresterat 50 000 personer, bland andra journalister och aktivister. I praktiken har alla kritiska röster tystats ner.
Människorättsarbetet har försvårats globalt
Händelserna i Turkiet är en del av ett globalt fenomen, vilket märks på antalet dödsoffer bland människorättskämparna. År 2016 mördades 281 personer, 125 fler än året innan. ”Arbetet försvåras av olika faktorer: regeringar som håller sig fast vid makten, beväpnade grupper, megaföretag och extrema grupper. Enligt internationell rätt ska staterna garantera att medborgarnas rättigheter tryggas. I verkligheten utgör många stater ofta själva det största hotet mot dem som arbetar för mänskliga rättigheter”, säger Anu Tuukkanen på Amnesty Internationals avdelning i Finland.
Förutom hot om våld hittar makthavare alltid på nya metoder för att tysta kritiken. İdil Eser ja Taner Kılıç tystades genom fabricerade anklagelser. ”Målet med rättegångar och arresteringar är att hålla mänskorättskämparna så hårt sysselsatta att de inte kan utföra sitt arbete”, säger Tuukkanen.
I många länder döms folk till långa fängelsestraff som saknar grund. I Iran har mänskorättsförespråkare dömts till upp till tio års fängelse för kontakt med internationella mänskorättsorganisationer eller FN.
Hatprat försvagar verksamhetsmöjligheterna
Mänskorättsarbete svartmålas ofta. I Ryssland stiftades en lag 2012 som beskyller mänskorättsorganisationer för att vara utländska agenter, vilket har lett till att finansieringen upphört, arbetare har skrämts och organisationernas rykte förstörts.
Mänskorättsaktivister blir också utsatta för trollning eller systematiska störningar på nätet, som när azerbajdjanska aktivister och journalister blev föremål för en cyberattack vars syfte var att få tag på kritikernas personliga information. På liknande sätt utsattes journalisten Carmen Aristegui för cyberattacker efter att ha kritiserat den mexikanska regeringen.
Mänskorättsaktivister vill försäkra sig om att internationella mänskorättsavtal följs. Ifall de inte kan verka i sina egna länder kan inte heller de internationella processerna vara effektiva.
Den mest alarmerande situationen finns i Latinamerika där många mänskorättsaktivsister mördas. Också i Europa är utvecklingen bekymrande. Kritik mot regimer i Ryssland, Turkiet och Iran har slagits ned med våld. Bland EU-länderna har både Ungern och Polen försvårat mänskorättsaktivisters arbete och begränsat medborgarsamhällets verksamhetsmöjligheter via till exempel lagstiftning.
Finländskt mänskorättsarbete drabbas av ett hårdare debattklimat
”Också i Finland begränsas mänskorättsarbetet, även om det sker mera diskret, säger Anu Tuukkanen.
Det största hotet utgörs av den ökade hatretoriken. Den påverkar mänskorättsaktivism i form av självcensur och försvagar organisationernas verksamhet. Hatretoriken drabbar särskilt diskussioner om flyktingars och asylsökares rätt diskussionen om våld mot kvinnor.
Statens åtgärder har långt gående följder på mänskorättsarbetet i Finland. Många upplever att våra myndigheter varit alltför slapphänta i förhållande till hatretoriken. Det har lett till att rasistiska och diskriminerande uttalanden om flyktingar har normaliserats, säger Tuukkanen.
Internationella avtal förpliktar
Mänskorättsaktivisterna ställning har försvårats i takt med att de internationella attityderna förändrats. På 1990-talet vill största delen av världens länder framstå som försvarare av mänskliga rättigheter. Idag är det inte längre självklart att det är så.
Nationalismens framväxt har gjort att nationerna har vänt sig inåt. Hotet från terrorismen och diskussionen om säkerhet prioriteras högre än mänskliga rättigheter. Samtidigt försöker eliten hålla sig kvar vid makten genom att tysta de kritiska rösterna.
Internationell rätt förpliktar nationerna att trygga de mänskliga rättigheterna. EU stöder mänskorättsaktivisternas arbete och kräver av sina medlemsländer att de mänskliga rättigheterna efterlevs.
Mänskorättskämparnas arbete hotas dock av stater som vänder sig inåt och myndigheter som negligerar internationella avtal. Samtidigt behöver mänskorättsaktivisterna mera stöd än någonsin tidigare.
Amnestys internationella kampanj Brave jobbar för att synliggöra mänskorättsarbetet allt mer.
Text: Milja Komulainen
Foto: Gordon Johnson, Pixabay
Texten publicerades först i Amnestys tidning nr 3/2017 och på Amnestyn webbplats 10.11.2017
